Vad? Hur? Varför? Tips och idéer om socialt entreprenörskap i skolan.

Socialt entreprenörskap är ett ganska nytt begrepp, och väldigt nytt inom skolan. Eftersom det inte finns så många lärare som arbetar med socialt entreprenörskap i skolan och intresset är stort så vill jag dela med mig av mina erfarenheter. Just nu arbetar jag som lärare i socialt entreprenörskap på Grillska gymnasiet i Liljeholmen som är en del av Stadsmissionens skolstiftelse. Som lärare finns det inte mycket tid över men genom Unga Sociala Entreprenörer hoppas jag kunna nå ut och stötta och inspirera så många lärare som möjligt att själva inspirera sina elever hur de kan förändra världen till det bättre. Har du själv erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med socialt entreprenörskap, mejla gärna din berättelse till birgit@ungasocialaentreprenorer.se så lägger jag upp den här för att fler lärare ska kunna ta del av dina erfarenheter.

Exempel på social entreprenör; Johan Wendt grundare av mattecentrum.se och kodcentrum.se

Det har varit svårt att komma igång att skriva om mitt eget arbete, särskilt eftersom det handlar om något så omtvistat som det entreprenöriella lärandet. Dels finns det så många uppfattningar om begreppet, med i det entreprenöriella arbetet tappar du kontrollen över resultatet, vänder ut och in på klassrummet och låter eleverna bestämma riktningen och bestämmer vart vi hamnar. Som lärare sätter jag upp ramarna, vägleder, föreläser ger exempel och värderar. Jag behåller alltså kontrollen över själva arbetsprocessen. Men resultatet av detta blir en överraskning. Själva arbetsinsatsen står eleverna för, till 100%. Och det är svårt att inte lägga sig i, att försöka styra in eleverna på ett särskilt spår. Jag hoppas att jag med detta ska kunna ge ökad förståelse det entreprenöriella lärandet. Det handlar inte om att skapa företagare, inte heller om ”eget arbete” inte heller är det en ”ny pedagogisk metod”. Du är entreprenöriell när lärande utgår ifrån elevens egen livsvärld och där eleven i sitt arbete skapar ett verkligt värde, inte bara för sig själv utan för andra. I detta får eleven inte bara kunskap och förståelse för ämnet utan får även möjlighet att utveckla sina förmågor. Det kan handla om kreativitets-, samarbetes-och innovationsförmåga. I det sociala entreprenörskapet i skolan gör eleverna  verklighet av sina idéer i verkliga samhällsförbättrande projekt.

Eleverna lägger ner tid och energi i sina skolarbeten och jag har funderat på hur vi med den energin kan skapa något av värde. Det gäller att vara kreativ och våga testa. Jag har gjort (och gör) mycket som eleverna själva kan göra och jag undrar vilka signaler jag ger dem genom att göra så. Jag har funderat mycket på hur jag presenterar min kurs och hur jag kan locka fram elevernas intresse. En tanke som jag försöker följa är att utgå ifrån en lektion som jag själv absolut inte skulle vilja vara på, och försöker tänka i motsats. Att få med eleverna kan vara svårt och kräver viss taktik. Jag träffar ibland lärare som menar att deras elever vill ha instuderingsfrågor, att de vill ha ett skriftligt prov på sidorna i boken. Men jag tror inte att det är en bra väg att gå. Eleverna själva är inga experter i didaktik, och de bryr sig först och främst om att klara provet. Kunskapen är inte det de fokuserar på. Att följa den vägen är den lätta vägen, och jag undrar vad vi egentligen lär ut genom att göra så. Jag har träffat få elever som självmant säger att de vill bli utmanade, de väljer helst den lätta vägen. Att utmana och få eleven att se att de klarar de högre kraven och med det växa och utvecklas är vårt arbete. Det finns ingen särskild metod för det utan är ett förhållningssätt.

Jag försöker att hitta hur eleverna kan skapa något av verkligt värde, och när jag lyckas så märker jag hur motiverade eleverna blir. När jag tex ska lära ut om vetenskapliga metoder och tankesätt ber jag eleverna att undersöka uppfattning eller en hypotes kring ett problem. Det kan handla om något i skolan som vi sen har användning av i arbetet. Vid ett annat tillfälle undersöktes frågan om boende kring skolan var nöjda med återvinningsstationerna. Undersökningen lämnades därefter in till kommunen. I arbetet kring ordningsregler och likabehandling så kan eleverna själva göra arbetet med att undersöka åsikter, uppfattningar, mm. Vid ett tillfälle undrade tre av mina elever varför ungdomar inte använder reflexer (vintertid). De skapade en enkät och frågade 200 elever på skolan om de använde reflexer, och om inte, varför. Detta ville sen eleverna driva vidare genom att kontakta skolan om de ville ge eleverna gratis reflexer med skolans logga, med elevernas undersökning som underlag. De tog tom kontakt med Hammarby fotbollsklubb och var där på möte!

Ett exempel på hur jag försöker undvika att göra sådant som eleverna själva kan göra är när eleverna ska redovisa. Tidigare har jag styrt om i klassrummet, möblerat om, fixat med tekniken. De har suttit och tittat på eller väntat utanför. Varför, det är ju deras redovisning? Nu kontrollerar jag att klassen har en gemensam idé om vad som gäller när man redovisar, jag frågar hur det bör vara möblerat. Sen delar jag ut ansvarsuppgifter till några elever och går och dricker en kaffe. (Det är vad jag säger, men egentligen står jag och trycker utanför lektionssalen och är jätterädd att de inte ska göra något, men hittills har det aldrig hänt) Jag upplever att eleverna är mer trygga och på bättre humör när de själva har fått bestämma möbleringen och vad som gäller inför en redovisning. Dessutom har jag bevisat för dem att jag litar på dem och deras kompetens vilket skapar ett mycket bättre klassrumsklimat.

Idag försöker jag tänka mig in i rollen som en elev som helst av allt hade velat vara hemma i soffan när jag kommer in i klassrummet. Hur ska jag få upp eleven ur soffan, intressera sig och engagera sig i undervisningen? Detta är ju något som reklamvärlden blivit experter på, att sälja dig något som du inte visste att du behövde. Jag funderar mycket på hur jag kommunicerar lektionen, hur jag startar upp den, jag försöker skapa förväntningar och förståelse för syftet. Jag försöker helt enkelt ”pitcha” lektionen för dem. I skapandet av den pitchen måste jag själv vara helt säker på syftet, och konkretiserar innehållet och sätter det i sammanhang. Det är inte det enklaste, men att försöka förklara vad vi ska göra och varför på ett mycket kortfattat och intresseväckande sätt gör att jag tvingas välja bort vissa delar som helt enkelt är inte är relevanta (fast jag själv tycker att de är intressanta). Även ”storytelling” fungerar riktigt bra, helst av någon extern person som har en koppling till det vi ska fokusera på.

I nästa inlägg berättar jag om hur jag gav upp som lärare eftersom jag inte lyckades få dem intresserade av att lära om de svåra samhällsproblemen vi idag möter (jag är samhällskunskapslärare) och hur jag hittade ny motivation genom det sociala entreprenörskapet.