Är det okej att företag tjänar pengar på att ta ansvar?

Jag får ofta frågan varför företag vill och ska arbeta med CSR*-frågor, det vill säga varför de vill och ska ta ett socialt och miljömässigt ansvar. Frågeformuleringen skiljer sig åt beroende på vem som ställer frågan. Vissa undrar främst om det är möjligt för företag att tjäna pengar på sitt CSR-arbete medan andra undrar om inte företagens enda syfte med CSR-arbetet är att just tjäna mer pengar.

Man skulle kunna säga att båda typerna av frågeställare utgår ifrån föreställningen om att ett företags främsta syfte är att generera en så stor vinst som möjligt och därmed ge en så stor avkastning som möjligt till aktieägarna. Den första typen ser dock detta som oproblematiskt medan den andra typen ser det som problematiskt. Oproblematiskt för att det är så en marknadsekonomi bör fungera och för att företagen samtidigt är med och bidrar till samhällsutvecklingen genom sin roll som arbetsgivare. Problematiskt för att kraven på hög vinst och hög avkastning till aktieägarna riskerar att leda till miljöförstöring och sämre arbetsvillkor.

Jag själv skulle vilja hävda att en utbredd föreställning om att det är lönsamt för företag att satsa pengar på sitt CSR-arbete är en förutsättning för att vi på sikt ska se ett brett och reellt engagemang kring det sociala och miljömässiga ansvarstagandet.

Tycka vad man vill om det, men de ekonomiska argumenten är många gånger en förutsättning för att CSR-frågorna ska klättra på dagordningen. För att de ska prioriteras här och nu istället för när det ekonomiska utrymmet möjligtvis infinner sig någon gång i framtiden.

Vi ser idag hur pressen på företagen ökar när det gäller dessa frågor. Att det blir svårare och svårare för företag att ignorera omgivningens krav då dessa inte enbart kommer från specifika intresseorganisationer. Idag kommer kraven snarare från skilda grupper så som exempelvis investerare, kunder och anställda. Det gör det svårare att blunda för frågorna och att arbeta vidare i samma spår som tidigare. För att man på sikt riskerar att förlora både kapital, intäkter och kompetens. Och för att man därmed riskerar att förlora sitt existensberättigande.

 

Maria Karlsson, medgrundare USE Unga Sociala Entreprenörer AB

och tidigare CSR-konsult

 

*CSR står för Corprate Social Responsibility och är ett begrepp som används när man talar om företags sociala och miljömässiga ansvarstagande. Andra exempel på begrepp som används i dessa sammanhang är sustainability/hållbarhet och CR (Corporate Responsibility).

Det entreprenöriella lärandet ur elevernas perspektiv

Hur upplever eleverna det entreprenöriella lärandet? Två elever på Vittra gymnasium i Stockholm började planera sitt projektarbete redan i årskurs två. De har själva sina rötter i Afrika och ville göra en film för att komma bort från myten om afrikaner som ”offer”. När de i början av projektet fick en föreläsning av oss på Unga Sociala Entreprenörer, fick de ytterligare inspiration att själva vara entreprenöriella och bidra till en bättre värld. De skaffade sig flera externa rådgivare under projektets gång, bland annat genom Fisksätra Folkets Hus. Dessa trodde på dem, stöttade med att söka stipendier och göra film. Tjejerna fick dessutom ekonomiskt stöd av Nacka kommun till att ordna en gala.

Eleverna beskriver glädjen då de efter en intensiv förberedelsetid kunde åka till Djibouti. Där hade de möjlighet att bo hos släkt och kunde också knyta kontakter med befolkningen. Hem kom de med material till en film och målet att förmedla en bild av glädje och gemenskap som också finns i denna del av världen. Flickorna berättar att de verkligen ville lära känna människorna och ge dem en röst.

Resan och alla möten gjorde ett djupt intryck på tjejerna. De kom dit med svenska referensramar och mötte fattiga barn med framtidshopp. Barnen berättade om att de ville bli chefsläkare, lärare eller advokater.

Eleverna har under åren på Vittra gymnasium arbetat i ämnesövergripande case, men nu fick de möjlighet att gå hela vägen från idé till handling. Det är detta entreprenörskap handlar om, konstaterade eleverna medvetet.

Annica Otterborg belyser i sin doktorsavhandling, Entreprenöriellt lärande: gymnasieelevers skilda sätt att uppfatta entreprenöriellt lärande (2011), just detta – att det som skiljer problembaserat lärande från entreprenöriellt lärande är att det är eleverna själva som tar initiativ i det entreprenöriella lärandet och även knyter externa kontakter. Annica Otterborg säger i en artikel i Svenskt Näringslivs nyhetsbrev Skola & Näringsliv att hon i sin forskning blev förvånad över att eleverna i så hög grad tog makten över sitt lärande. ”De tar tydligt ansvar och tänker bortom det uppenbara, när de inser vilken nytta andra kan ha av deras arbete.” Vidare konstaterade hon att ”Intervjuerna visar att elever tar större ansvar när de vill att det ska bli bra för någon annan än dem själva. Och inte nog med det; när de märker att de inte har alla kompetenser, vänder de sig till andra i sitt nätverk så länge det behövs”.

Eleverna på Vittra var på alla sätt entreprenöriella och bär med sig ovärderliga erfarenheter. Stoltheten fick de på köpet.

”Förena utbildningens kärnuppdrag och gift ihop entreprenörskap och hållbar utveckling”

Detta var ett av förslagen som togs fram idag på WWF:s rådslag i Stockholm med inbjudna personer från den politiska sfären, myndigheter, skola, högskola, företag och organisationer. Ett rådslag hölls om hur skolan ska bli bättre på att kombinera entreprenörskap och lärande för hållbar utveckling och vad olika aktörer kan göra.  Anne Isberg från Unga Sociala Entreprenörer presenterade en utredning, som är gjord på uppdrag av WWF, och som snart kommer att finnas tillgänglig på WWF:s hemsida.

John Holmberg, professor och vicerektor på Chalmers tekniska högskola, samt innehavare av en UNESCO-professur i lärande för hållbar utveckling, förespråkade en lösningsorienterat synsätt och menar att hållbar utveckling skapar mening för eleverna. Han tyckte att entreprenörskap och hållbar utveckling är viktiga för varandra och att man systematiskt bör visa hur de kan giftas ihop.

Svante Bengtsson, vd och grundare till Rehact AB, beskrev hur han som entreprenör haft nytta av såväl teoretisk bildning (varför?), som praktisk utbildning (hur?). Ingela Bursjöö, forskare och pedagog, menade att det är i mötet med verkligheten, exempelvis framför en jury eller i mötet med media, som det händer något med eleverna. Det blir på riktigt, helt enkelt.

Pia Alhäll, verksamhetschef på Porthälla gymnasium, beskrev att skolans arbete måste ta sitt avstamp i vilka elever som vi vill ska gå ut från skolan. I hennes skola är det elever med en positiv världsbild, en social förmåga och en framtidstro, som är målet. Ulrika Carlsson (C) och ledamot i utbildningsutskottet, talade om ”ta-för-sig-samhet” och ville sprida goda exempel på hur entreprenörskap och hållbar utveckling kan giftas ihop.

Mats Lundqvist, ansvarig för Chalmers entreprenörsskola, menade att det inte är någon idé att ägna sig åt en idé som inte är hållbar och gav flera exempel på hållbara företag som utvecklats av studenter på Chalmers och som idag möter stor framgång. Mats Lundqvist och John Holmberg hade också en spännande idé om att utveckla en nationell Think-Tank som tar ansvar för att sprida kunskap kring hur entreprenörskap och hållbar utveckling kan kombineras.

Rådslagen i grupper mynnade ut i idéer om att påverka regeringen att ställa krav på att entreprenörskap och hållbar utveckling kombineras i skolan och att låta Skolinspektionen och Högskoleverket följa upp att så sker. Forskning behöver spridas, begreppen definieras och kompetensutveckling krävs för att få med både lärare och skolledare på tåget. Det finns ett glapp i implementeringskedjan mellan politikernas strategier och beslut och verkligheten i klassrummet. Skolor behöver stöd från kommuner och strukturella förutsättningar; lärarhögskolor behöver förbereda lärare så att de kan förverkliga politiska intentioner. Det handlar om att våga släppa taget, våga misslyckas, om mod att lyfta in estetiken, det kreativa och det tvärvetenskapliga förhållningssättet.

Skolan behöver ge verkliga utmaningar och engagemanget i skolan ska inte bara beroende av eldsjälar. Kanske kan entreprenörskap tillsammans med lärande för hållbar utveckling betonas som en nyckelkompetens inom EU, föreslog en grupp, medan en annan förespråkade ett bredare och mer hållbarhetssinriktat entreprenörskap.

Ett mycket inspirerande rådslag avlutades med en lunchmacka och eftersnack. Nu väntar vi på vem som tar initiativet till en Think-Tank!

Skolans roll i att främja miljöinnovation

Många  i Sverige vet idag att det krävs en förändring för att vi ska kunna fortsätta att leva på vår planet under många år framöver. Ändrad livsstil kan ses som en del i den förändringen men ännu bättre tycker säkert många att det skulle vara om vi kunde behålla vår livsstil och samtidigt göra av med mindre resurser.

Är detta möjligt?

Genom miljöinnovation kan vi i alla fall komma en bit på väg mot ett mer hållbart samhälle samtidigt som vi kan behålla en del av vår livsstil.

Så vad är det då som krävs för att vi ska bli mer miljöinnovativa?

WWF publicerade tillsammans med Cleantech Group i veckan en global ranking över hur bra olika länder är på att främja miljöinnovation. Sverige hamnar i detta sammanhang på en tredje plats medan Danmark och Israel hamnar på första respektive andra plats. Samtidigt visar studien att miljöteknik i Sverige och andra mindre ekonomier ofta utvecklas i mindre skala och att det är svårt att få dessa projekt att växa.

Så vad kan skolan bidra med för att stärka miljöinnovationsklimatet i Sverige?

Till att börja med kan skolan bidra med att väcka elevernas intresse för frågor som rör en hållbar utveckling. Den borde också ha möjlighet att väcka ett intresse hos eleverna att lösa de hållbarhetsproblem som vi står inför.

Samtidigt är det viktigt att eleverna får möjlighet att utveckla en tro på sin egen förmåga att kunna påverka samhällsutvecklingen. Här kommer det entreprenöriella lärandet in i bilden.

Slutligen ger goda kunskaper inom de naturvetenskapliga ämnena, matematik och ekonomi ytterligare förutsättningar för att utveckla framtidens miljöinnovationer och för att få dessa projekt att växa. Men låt oss inte börja här! Utan låt oss snarare börja med att väcka elevernas intresse för hållbarhetsfrågorna för att sedan ta vara på detta i den övriga undervisningen.