Kategori: Skolverket

ELEVERS KUNSKAPER OM HÅLLBAR UTVECKLING

Lämna en kommentar

Förra veckan skrev Dagens Nyheter om att Lärarförbundet och Skolverket föreslår en kartläggning av hur undervisning inom hållbar utveckling fungerar eftersom det idag finns lite kunskap kring detta. Unga Sociala Entreprenörer arbetar med att stötta lärare och skolledare att arbeta med hållbar utveckling genom det entreprenöriella lärandet enligt ledorden Hållbar utveckling + entreprenöriellt lärande = socialt entreprenörskap. Vi vill visa lärare konkreta exempel på hur man kan arbeta med hållbar utveckling tillsammans med sina elever och koppla arbetet till målen i resten av utbildningen.

Ni kan läsa DN:s artikel genom att klicka på bilden nedanför eller gå in på https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/elevers-kunskaper-om-hallbarhet-syns-inte-i-skolresultaten/

Skärmavbild 2017-11-01 kl. 12.11.06

Ett exempel på hållbar utveckling och undervisning är projektet ”Tänk globalt, agera lokalt” som Unga Sociala Entreprenörer drev 2015 under två veckor tillsammans med lärare och elever från Viktor Rydbergs Gymnasium i Djursholm. Syftet med projektet var att identifiera allvarliga globala problem och arbeta med lösningar som ligger nära elevernas livsvärld. Projekten hade en naturvetenskaplig ingångsport och eleverna fokuserade på klimatfrågor och/eller energi. Det resulterade i en mängd helt fantastiska projekt som satt sitt avtryck i det kringliggande samhället.

bild 1

Det finns tydliga krav från EU, Riksdag och Skolverket att vi ska arbeta mer entreprenöriellt i skolan, vars arbete dessutom ska genomsyras av hållbar utveckling. Men det är inte alltid enkelt att tänka om och veta hur detta ska gå till. Dessutom är begreppet entreprenöriellt lärande knepigt. Många i och omkring skolans värld missuppfattar detta som ett försök att skapa företagare av våra elever. Men det handlar om att koppla skolan till det omkringliggande samhället och låta barn och ungdomar arbeta med verkliga projekt som kanske sätter avtryck i samhället. Genom att arbeta så här så ställs andra krav på både lärare och elever. Det räcker inte med att bara ge och få kunskaper, utan man ska som elev få chansen att i skolan utveckla sin handlingskraft, kreativitet, analysförmåga, samarbetsförmåga och kritiska tänkande. Genom att arbeta ”på riktigt” och använda skolans ämnen som verktyg för personlig utveckling så kan elevernas motivation och självkänsla öka – skolan blir helt enkelt mer meningsfull. Hållbar utveckling är också något som många skolor har svårt att arbeta med. Det blir ofta tillfälliga lösningar av eldsjälar och mer ofta än sällan läggs fokus på problemen och det finns varken tid och kunskap till hur man ska behandla lösningarna, vilket kan bli direkt destruktivt för unga människor vars framtid presenteras så negativt. Att bedriva sociala entreprenörskapsprojekt är ett sätt att kreativt bemöta dessa krav.  Detta är ett sätt att förbereda våra barn och ungdomar att kunna hantera problem som vi ännu inte vet är problem så att de kan bemöta framtidens utmaningar och en föränderlig arbetsmarknad. Det är viktigt att de förstår att de själva har makten att förbättra samhället och till och med världen.

I projektet fick eleverna tydliga ramar och kunskap kring hur man t.ex skriver en projektplanering, hur man ”pitchar” sin idé, det vill säga hur man säljer in sin idé för de personer som är nödvändiga för att projektet ska lyckas. Arbetet skulle mynna ut i en projektrapport. Vi gjorde många elever upprörda genom att berätta att de inte fick lämna in rapporten i uppsatsform, något som de flesta elever känner sig trygga med. Istället skulle rapporten vara lättillgänglig, visuellt attraktiv och informativ och dessutom kunna länkas till (på t. ex sitt CV). Det fick heller inte ta mer än max 15 min att ta sig igenom rapporten. Den enda informationen eleverna fick var vad som skulle finnas i en rapport, hur detta skulle gå till var upp till dem själva och deras kreativa förmåga, med stöd och tips från handledare. Vi lade också stor vikt vid betydelsen av gott samarbete och gruppdynamik för att lyckas och eleverna fick olika teorier som de kunde använda i sina reflektioner. T.ex Susan Weelands teori kring gruppens liv och död.

Det var tydligt att eleverna gärna hade velat välja grupp efter just samarbetsförmåga och intresse, något som vi försökt administrera med såg för krångligt. De sattes helt enkelt i grupp utefter program och kurs. Det tåls att tänka på hur man kan ordna så att eleverna får chansen att göra ett aktivt val i gruppsammansättningen, t.ex utefter intresse eller efter gruppdynamik.

bild 2

Vi ville även passa på att låta eleverna som går i åk2 tränas att skriva abstract och hur man når ut med sitt budskap. Eleverna fick en grundkurs i kommunikation av bildläraren Morten Bastrup och en snabbkurs av Viktor Rydberg stiftelses utvecklingsansvarige och IT chef Lars Lingman om vikten av visuell information och hur man gör infografics. Eleverna fick sen i uppgift att presentera det problemet (och sina lösningar) med hjälp av infografics.

 

 

 

 

 

Eleverna själva svarade så här på utvärderingen av projektet:

  • 88% svarade ja på frågan om de nu efter projektperioden kan skapa projekt som bidrar till positiv samhällsutveckling.
  • 71% svarade att de fått större förståelse för globala klimat- och energiproblem.
  • 75 % av eleverna svarade ja på frågan om de hade haft roligt under projektveckorna.

Exempel på sociala entreprenörskapsprojekt som eleverna satte igång efter bara 10 dagar:

Bio food fuel , The bin project , Fruitkeep , Share4Climate , Panta ännu mera , VRG Carpoolare , Recycle within our school

Tycker du att detta verkar intressant?

Ta en titt på handledningen Tänk globalt agera lokalt – socialt entreprenörskapsprojekt och kontakta Unga Sociala Entreprenörer om du har frågor och vill ha hjälp med att utveckla liknande projekt på din skola!

info@ungasocialaentreprenorer.se

Läs mer om entreprenöriellt lärande och svårigheter med att få in hållbar utveckling i skolans undervisning:

Skolverket: Vad är entreprenöriellt lärande?

Naturskyddsföreningens Rapport Hållbar utveckling i skolan- var god dröj.

Entreprenöriellt lärande – en modefluga?

2 kommentarer

Hur ser framtiden ut i skolan?

Ständiga förändringar och nya uppdrag har gjort att många lärare ifrågasätter ”nya” pedagogiska trender. Hur är det då med det entreprenöriella lärandet, är även det en modefluga? Vi på Unga Sociala Entreprenörer är förstås nyfikna. Vi har ju själva sett hur projektbaserad undervisning engagerar och motiverar elever, särskilt om det är ”på riktigt” och utgår ifrån eleven själv. Men samtidigt har vi sett att det bara är ett par fåtal eldsjälar som driver utvecklingen framåt, med stor risk att själva brinna upp. Vi intervjuade Ragnar Åsbrink projektledare på Skolverket och ansvarig för regeringsuppdraget för entreprenörskap i skolan för att få klarhet i saken.

Ragnar Åsbrink SkolverketRagnar tar emot i Skolverkets lokaler i centrala Stockholm. Den femåriga projekttiden för entreprenörskap i skolan är över men det nya regleringsbrevet säger i stort sett detsamma sedan 2009. Strategin från 2009 handlade om kunskap om företagande och hur man i skolan kan stödja utvecklingen av förmågor som främjar entreprenörskap. Av detta skapades entreprenöriellt lärande – för att just stödja utvecklingen av dessa förmågor.

Men på grund av begreppet ställer sig många lärare kritiska till entreprenöriellt lärande. Är det för att skapa företagare av våra elever? Vem skulle detta gagna, samhället eller individen själv?

Ragnar är väl medveten om problematiken, men menar att entreprenöriellt lärande är både ett egenvärde i sig samt ett medel för god kunskapsutveckling. Det innebär att ta tag i elevernas lust och motiv för sitt eget lärande och för sin egen utveckling. Detta är vad Skolverket söker efter, och vad goda pedagoger alltid sökt efter. För elevernas utveckling och lärande. Genom det entreprenöriella lärandet gynnas kunskapsutvecklingen. Samtidigt tränas förmågor som vi behöver i hela livet som samarbetsförmåga, ansvarstagande. initiativförmåga, och kreativitet. Med det entreprenöriella menar Skolverket att detta ska ske metodiskt och systematiskt, inte sporadiskt vid enstaka tillfällen.

Ragnar fortsätter; i korthet handlar det om tre viktiga faktorer som kännetecknar entreprenöriellt lärande:

  • Eleven som aktör: Eleven, barnet eller ungdomen ska vara en aktiv aktör i sitt eget lärande, det vill säga tvärt emot att vara en passiv konsument.
  • Verklighetsbaserat: I undervisningen samverkar man med omvärlden och anknyter till elevens förståelse och livsvärld.
  • Värdeskapande: Att eleven, barnet eller ungdomen skapar värde för någon – på riktigt.

entreprenöriellt lärande

Det entreprenöriella lärandet gagnar både individen själv och samhället. Skolverket menar att dessa faktorer är viktiga för att eleverna ska känna motivation och lust för sitt arbete. Detta gör även att skolan blir en del i samhället. Ragnar kopplar detta till det livslånga lärandet och för att bidra till en hållbar utveckling; även vi vuxna behöver detta i vårt lärande för att det ska bli meningsfullt. Det handlar om lust och motivation i alla led. Det är även roligt som lärare, det är roligt att leda entreprenöriellt lärande.

Detta är även Unga Sociala Entreprenörers erfarenhet, undervisningen blir rolig för både lärare och elever i och med att den blir meningsfull. Entreprenöriellt lärande är även ett bra verktyg för att arbeta med hållbar utveckling. Men varför är det så svårt att nå ut i skolorna kring entreprenöriellt lärande? Engagerade lärare får istället höra att andra projekt som till exempel mattelyftet går före.  

Ragnar ger ett tydligt och enkelt svar; vår skolkultur. I skolan har vi alltid delat upp ämnen i olika fack. Men det handlar om HUR man bedriver undervisning i de olika ämnena. Entreprenöriellt lärande är inget som sker vid sidan om, det är ett förhållningssätt. Här har Skolverket en viktig roll att se hur ett entreprenöriellt lärande i till exempel matematikundervisningen ser ut, och det är precis lika viktigt i teoretiska ämnen som i praktiska.

Det stormar kring skolan och lärarna har fått tagit en rejäl smäll. Lärarfacken vill höja statusen genom högre löner.  Men det hjälper föga de lärare som tappat självförtroendet. Vad kan Skolverket göra?

Här menar Ragnar att det mesta ligger i meningsfullheten och att rektorerna har stort ansvar för hur lärarna upplever sin situation. Det är rektorns med sitt ledarskap som ska trigga motivationen hos lärarna. Lärarna för detta vidare till eleverna. Det är inbyggt i det entreprenöriella lärandet – just koppling till omvärlden, ta med eleverna som aktörer, man ska inte behöva tro att man ska veta och kunna göra allting själv som lärare. Istället ska eleverna bjudas in och bli mer delaktiga. Detta lyfter bort en stor del av arbetsbördan. Tillsammans med sina elever utvecklar läraren det entreprenöriella lärandet.

Hur stöttar Skolverket lärare i det entreprenöriella lärandet?

Här fokuseras insatserna på huvudmän, skolchefer och rektorer eftersom en ensam lärare kan ha det svårt att själv driva på utvecklingen utan stöd uppifrån. Ansvaret för att det entreprenöriella lärandet ska bli en del av undervisningen går via rektor. Men just nu summeras de senaste fem årens arbete, och detta kommer resultera som stöd för förskola och skola. Skolverket håller på att utveckla ett stöd i form av ett utvecklingspaket som kommer bli klart under våren 2015. Detta utvecklingspaket, som är en högskolekurs i miniformat, kommer utgå ifrån de tre faktorerna; eleven som aktör, verklighetsbaserad och värdeskapande. Ambition är att koppla fortbildning med det kollegiala lärandet, man ska kunna göra detta tillsammans i sitt arbetslag under ledning av till exempel en förstelärare. Utbildningspaketet kommer innehålla information från läroplaner, forskning, filmer och föreläsningar som inspirerar. Skolverkets olika enheter kommer även bidra till material, bland annat från prov och bedömning. Arbetslaget ska sen ta sig an en aktuell fråga och ska planera undervisningen med entreprenöriellt förhållningssätt och metoder. Sen ska arbetslaget utvärdera resultatet hos de man skapar värde för, det vill säga eleverna. Förhoppningsvis ska en enskild lärare kunna hitta detta och se att det finns ett utbildningspaket. Skolverket håller även på att fylla på webbsidorna om vad som händer och vad som gjorts runt omkring i landet och detta ska fungera som stöd och inspiration för lärare och skolledare.

Hur ser framtiden ut för entreprenöriella lärandet. Du nämnde tidigare entreprenöriellt lärande och hållbar utveckling. Kopplar du ihop hållbar utveckling med entreprenöriellt lärande?

Hållbar utveckling och entreprenöriellt lärande går hand i hand, men ännu finns inga tydliga riktlinjer. Men den 6 maj 2014 anordnade riksdagens utbildningsutskott ett kunskapsseminarium om utbildning för hållbar utveckling och entreprenöriellt lärande. Så vi kan bara spana in i framtiden och gissa än så länge.

Vad säger du till de som tror att entreprenöriellt lärande bara är en modefluga?

Ragnar skrattar och säger att så har lärare alltid sagt. Men där måste faktiskt Skolverket vara självkritiskt. För det har varit många förändringar. Men entreprenöriellt lärande handlar inte om vad andra säger. Det handlar om personlig utveckling. Bra lärare har alltid arbetat entreprenöriellt.

  • Anteckningarna från Riksdagens seminarium om hållbar utveckling genom entreprenöriellt lärande här.

Utbildar vi våra elever med tanke på framtidens behov av kompetenser?

2 kommentarer

Vi lever i en globaliserad och konkurrensfylld värld där utvecklingen går snabbt. Ingen vet, men många aktörer försöker förstå, hur framtiden kommer att se ut. Utbildningsfrågor och frågor om vilka kompetenser våra barn och ungdomar behöver i framtiden, ses självklart som viktiga både i Sverige och internationellt. Eftersom ingen kan sia om framtiden, finns en insikt om att unga idag behöver skaffa sig kompetenser så att de kan anpassa sig till en föränderlig värld.

Rektorsakademien, en ideell förening som bildades 2004 för att stärka ledarskapet i skola och arbetsliv, har tagit initiativ till att identifiera vilka framtidskompetenser som behövs i Sverige. De började 2010 med att kartlägga internationella initiativ på området och kunde konstatera att det fanns en samstämmighet, åtminstone bland de västerländska förslagen.

EU:s åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande 2006 utgör endast ett exempel på försök att identifiera vilka kompetenser medborgarna behöver i framtiden:

• Kommunikation på modersmålet.
• Kommunikation på främmande språk.
• Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
• Digital kompetens.
• Lära att lära.
• Social och medborgerlig kompetens.
• Initiativförmåga och företagaranda.
• Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

Rektorsakademien valde att bygga vidare på det grundarbete som andra genomfört, men har sedan gått ett steg längre. De menar att resonemangen om framtidskompetenser måste sättas in i en svensk kontext: det svenska utbildningssystemet och den svenska arbetsmarknaden.

Rektorsakademiens arbete har genomförts tillsammans med personer från skola, näringsliv, offentlig sektor och forskning. De har identifierat fyra kompetensområden: grundkompetenser (läsa, räkna, skriva och andra ämneskunskaper), medmänskliga (t.ex. mod, samarbetsförmåga och tolerans), innovativa (t.ex. normbrytare, ledarförmåga och kreativitet), samt digitala kompetenser (t.ex. nätsmart, mediemedvetenhet och reflektion/eftertanke). Till varje område har ca tio kompetenser valts ut.

Rektorsakademien konstaterar själva att man av hela listan kan få intrycket att bara en supermänniska kan besitta alla dessa kompetenser. Därför betonar de att deras modell för framtidskompetenser är riktade till kommuner och skolor, inte till enskilda elever eller lärare:

”Den arbetsprocess som vi vill stimulera handlar om hur skolor ska kunna
skapa miljöer där elever kan utveckla dessa kompetenser. Men också hur
skolor ska kunna värdera sitt eget arbete med framtidskompetenser, se om
skolan i sitt arbete ligger väl framme och var man behöver förbättra sig.”

Rektorsakademien erbjuder en arbetsmodell för skolor som vill utveckla sitt arbete med kompetenser.

Jan Hylen, konsult som arbetar med Rektorsakademiens Framtidskompetenser, konstaterar i sin blogg att kompetensbegreppet, som även finns med i skollagens portalparagraf, tycks vara ett nyckelbegrepp i samtalet om skolans roll i ett snabbt föränderliga samhälle. Han redogör för den konferens om framtidskompetenser, eller ”21st Century Skills”, som den 4 juni 2012 arrangerades av Skolverket, Utbildningsdepartementet och stiftelsen DIU( Datorn i Utbildningen) i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting, Lärarförbundet, IT- och telekomföretagen och Microsoft.

En gemensam uppfattning på konferensen, bland publiken och deltagare, var ”att svensk skola sedan länge både har styrdokument och arbetsformer som främjar många av de kompetenser som diskuterats under dagen men att dessa behöver bli mer synliga och att vi behöver bli tydligare och mer systematiska i vår bedömning”, skriver Jan Hylén.

Unga Sociala Entreprenörer instämmer i att en ökad medvetenhet i skolorna om framtidskompetenserna, är betydelsefull. Det handlar om att elevernas kompetenser i högre grad behöver överensstämma med arbetslivets behov och inte minst att unga människor skaffar sig kompetenser som de behöver som medborgare.

Varför inte börja det nya året, 2013, med en reflektion kring kompetenser som just din skolas elever ska lägga fokus på. Detta är ett arbete som kräver delaktighet av skolledare och alla lärare och varför inte inkludera eleverna?

Det entreprenöriella lärandet ur elevernas perspektiv

Lämna en kommentar

Hur upplever eleverna det entreprenöriella lärandet? Två elever på Vittra gymnasium i Stockholm började planera sitt projektarbete redan i årskurs två. De har själva sina rötter i Afrika och ville göra en film för att komma bort från myten om afrikaner som ”offer”. När de i början av projektet fick en föreläsning av oss på Unga Sociala Entreprenörer, fick de ytterligare inspiration att själva vara entreprenöriella och bidra till en bättre värld. De skaffade sig flera externa rådgivare under projektets gång, bland annat genom Fisksätra Folkets Hus. Dessa trodde på dem, stöttade med att söka stipendier och göra film. Tjejerna fick dessutom ekonomiskt stöd av Nacka kommun till att ordna en gala.

Eleverna beskriver glädjen då de efter en intensiv förberedelsetid kunde åka till Djibouti. Där hade de möjlighet att bo hos släkt och kunde också knyta kontakter med befolkningen. Hem kom de med material till en film och målet att förmedla en bild av glädje och gemenskap som också finns i denna del av världen. Flickorna berättar att de verkligen ville lära känna människorna och ge dem en röst.

Resan och alla möten gjorde ett djupt intryck på tjejerna. De kom dit med svenska referensramar och mötte fattiga barn med framtidshopp. Barnen berättade om att de ville bli chefsläkare, lärare eller advokater.

Eleverna har under åren på Vittra gymnasium arbetat i ämnesövergripande case, men nu fick de möjlighet att gå hela vägen från idé till handling. Det är detta entreprenörskap handlar om, konstaterade eleverna medvetet.

Annica Otterborg belyser i sin doktorsavhandling, Entreprenöriellt lärande: gymnasieelevers skilda sätt att uppfatta entreprenöriellt lärande (2011), just detta – att det som skiljer problembaserat lärande från entreprenöriellt lärande är att det är eleverna själva som tar initiativ i det entreprenöriella lärandet och även knyter externa kontakter. Annica Otterborg säger i en artikel i Svenskt Näringslivs nyhetsbrev Skola & Näringsliv att hon i sin forskning blev förvånad över att eleverna i så hög grad tog makten över sitt lärande. ”De tar tydligt ansvar och tänker bortom det uppenbara, när de inser vilken nytta andra kan ha av deras arbete.” Vidare konstaterade hon att ”Intervjuerna visar att elever tar större ansvar när de vill att det ska bli bra för någon annan än dem själva. Och inte nog med det; när de märker att de inte har alla kompetenser, vänder de sig till andra i sitt nätverk så länge det behövs”.

Eleverna på Vittra var på alla sätt entreprenöriella och bär med sig ovärderliga erfarenheter. Stoltheten fick de på köpet.

”Förena utbildningens kärnuppdrag och gift ihop entreprenörskap och hållbar utveckling”

Lämna en kommentar

Detta var ett av förslagen som togs fram idag på WWF:s rådslag i Stockholm med inbjudna personer från den politiska sfären, myndigheter, skola, högskola, företag och organisationer. Ett rådslag hölls om hur skolan ska bli bättre på att kombinera entreprenörskap och lärande för hållbar utveckling och vad olika aktörer kan göra.  Anne Isberg från Unga Sociala Entreprenörer presenterade en utredning, som är gjord på uppdrag av WWF, och som snart kommer att finnas tillgänglig på WWF:s hemsida.

John Holmberg, professor och vicerektor på Chalmers tekniska högskola, samt innehavare av en UNESCO-professur i lärande för hållbar utveckling, förespråkade en lösningsorienterat synsätt och menar att hållbar utveckling skapar mening för eleverna. Han tyckte att entreprenörskap och hållbar utveckling är viktiga för varandra och att man systematiskt bör visa hur de kan giftas ihop.

Svante Bengtsson, vd och grundare till Rehact AB, beskrev hur han som entreprenör haft nytta av såväl teoretisk bildning (varför?), som praktisk utbildning (hur?). Ingela Bursjöö, forskare och pedagog, menade att det är i mötet med verkligheten, exempelvis framför en jury eller i mötet med media, som det händer något med eleverna. Det blir på riktigt, helt enkelt.

Pia Alhäll, verksamhetschef på Porthälla gymnasium, beskrev att skolans arbete måste ta sitt avstamp i vilka elever som vi vill ska gå ut från skolan. I hennes skola är det elever med en positiv världsbild, en social förmåga och en framtidstro, som är målet. Ulrika Carlsson (C) och ledamot i utbildningsutskottet, talade om ”ta-för-sig-samhet” och ville sprida goda exempel på hur entreprenörskap och hållbar utveckling kan giftas ihop.

Mats Lundqvist, ansvarig för Chalmers entreprenörsskola, menade att det inte är någon idé att ägna sig åt en idé som inte är hållbar och gav flera exempel på hållbara företag som utvecklats av studenter på Chalmers och som idag möter stor framgång. Mats Lundqvist och John Holmberg hade också en spännande idé om att utveckla en nationell Think-Tank som tar ansvar för att sprida kunskap kring hur entreprenörskap och hållbar utveckling kan kombineras.

Rådslagen i grupper mynnade ut i idéer om att påverka regeringen att ställa krav på att entreprenörskap och hållbar utveckling kombineras i skolan och att låta Skolinspektionen och Högskoleverket följa upp att så sker. Forskning behöver spridas, begreppen definieras och kompetensutveckling krävs för att få med både lärare och skolledare på tåget. Det finns ett glapp i implementeringskedjan mellan politikernas strategier och beslut och verkligheten i klassrummet. Skolor behöver stöd från kommuner och strukturella förutsättningar; lärarhögskolor behöver förbereda lärare så att de kan förverkliga politiska intentioner. Det handlar om att våga släppa taget, våga misslyckas, om mod att lyfta in estetiken, det kreativa och det tvärvetenskapliga förhållningssättet.

Skolan behöver ge verkliga utmaningar och engagemanget i skolan ska inte bara beroende av eldsjälar. Kanske kan entreprenörskap tillsammans med lärande för hållbar utveckling betonas som en nyckelkompetens inom EU, föreslog en grupp, medan en annan förespråkade ett bredare och mer hållbarhetssinriktat entreprenörskap.

Ett mycket inspirerande rådslag avlutades med en lunchmacka och eftersnack. Nu väntar vi på vem som tar initiativet till en Think-Tank!