Socialt entreprenörskap i skolan

januari 31, 2016januari 31, 2016Lämna en kommentar

Vad? Hur? Varför? Tips och idéer om socialt entreprenörskap i skolan.

Socialt entreprenörskap är ett ganska nytt begrepp, och väldigt nytt inom skolan. Eftersom det inte finns så många lärare som arbetar med socialt entreprenörskap i skolan och intresset är stort så vill jag dela med mig av mina erfarenheter. Just nu arbetar jag som lärare i socialt entreprenörskap på Grillska gymnasiet i Liljeholmen som är en del av Stadsmissionens skolstiftelse. Som lärare finns det inte mycket tid över men genom Unga Sociala Entreprenörer hoppas jag kunna nå ut och stötta och inspirera så många lärare som möjligt att själva inspirera sina elever hur de kan förändra världen till det bättre. Har du själv erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med socialt entreprenörskap, mejla gärna din berättelse till birgit@ungasocialaentreprenorer.se så lägger jag upp den här för att fler lärare ska kunna ta del av dina erfarenheter.

Exempel på social entreprenör; Johan Wendt grundare av mattecentrum.se och kodcentrum.se

Det har varit svårt att komma igång att skriva om mitt eget arbete, särskilt eftersom det handlar om något så omtvistat som det entreprenöriella lärandet. Dels finns det så många uppfattningar om begreppet, med i det entreprenöriella arbetet tappar du kontrollen över resultatet, vänder ut och in på klassrummet och låter eleverna bestämma riktningen och bestämmer vart vi hamnar. Som lärare sätter jag upp ramarna, vägleder, föreläser ger exempel och värderar. Jag behåller alltså kontrollen över själva arbetsprocessen. Men resultatet av detta blir en överraskning. Själva arbetsinsatsen står eleverna för, till 100%. Och det är svårt att inte lägga sig i, att försöka styra in eleverna på ett särskilt spår. Jag hoppas att jag med detta ska kunna ge ökad förståelse det entreprenöriella lärandet. Det handlar inte om att skapa företagare, inte heller om ”eget arbete” inte heller är det en ”ny pedagogisk metod”. Du är entreprenöriell när lärande utgår ifrån elevens egen livsvärld och där eleven i sitt arbete skapar ett verkligt värde, inte bara för sig själv utan för andra. I detta får eleven inte bara kunskap och förståelse för ämnet utan får även möjlighet att utveckla sina förmågor. Det kan handla om kreativitets-, samarbetes-och innovationsförmåga. I det sociala entreprenörskapet i skolan gör eleverna verklighet av sina idéer i verkliga samhällsförbättrande projekt.

Eleverna lägger ner tid och energi i sina skolarbeten och jag har funderat på hur vi med den energin kan skapa något av värde. Det gäller att vara kreativ och våga testa. Jag har gjort (och gör) mycket som eleverna själva kan göra och jag undrar vilka signaler jag ger dem genom att göra så. Jag har funderat mycket på hur jag presenterar min kurs och hur jag kan locka fram elevernas intresse. En tanke som jag försöker följa är att utgå ifrån en lektion som jag själv absolut inte skulle vilja vara på, och försöker tänka i motsats. Att få med eleverna kan vara svårt och kräver viss taktik. Jag träffar ibland lärare som menar att deras elever vill ha instuderingsfrågor, att de vill ha ett skriftligt prov på sidorna i boken. Men jag tror inte att det är en bra väg att gå. Eleverna själva är inga experter i didaktik, och de bryr sig först och främst om att klara provet. Kunskapen är inte det de fokuserar på. Att följa den vägen är den lätta vägen, och jag undrar vad vi egentligen lär ut genom att göra så. Jag har träffat få elever som självmant säger att de vill bli utmanade, de väljer helst den lätta vägen. Att utmana och få eleven att se att de klarar de högre kraven och med det växa och utvecklas är vårt arbete. Det finns ingen särskild metod för det utan är ett förhållningssätt.

Jag försöker att hitta hur eleverna kan skapa något av verkligt värde, och när jag lyckas så märker jag hur motiverade eleverna blir. När jag tex ska lära ut om vetenskapliga metoder och tankesätt ber jag eleverna att undersöka uppfattning eller en hypotes kring ett problem. Det kan handla om något i skolan som vi sen har användning av i arbetet. Vid ett annat tillfälle undersöktes frågan om boende kring skolan var nöjda med återvinningsstationerna. Undersökningen lämnades därefter in till kommunen. I arbetet kring ordningsregler och likabehandling så kan eleverna själva göra arbetet med att undersöka åsikter, uppfattningar, mm. Vid ett tillfälle undrade tre av mina elever varför ungdomar inte använder reflexer (vintertid). De skapade en enkät och frågade 200 elever på skolan om de använde reflexer, och om inte, varför. Detta ville sen eleverna driva vidare genom att kontakta skolan om de ville ge eleverna gratis reflexer med skolans logga, med elevernas undersökning som underlag. De tog tom kontakt med Hammarby fotbollsklubb och var där på möte!

Ett exempel på hur jag försöker undvika att göra sådant som eleverna själva kan göra är när eleverna ska redovisa. Tidigare har jag styrt om i klassrummet, möblerat om, fixat med tekniken. De har suttit och tittat på eller väntat utanför. Varför, det är ju deras redovisning? Nu kontrollerar jag att klassen har en gemensam idé om vad som gäller när man redovisar, jag frågar hur det bör vara möblerat. Sen delar jag ut ansvarsuppgifter till några elever och går och dricker en kaffe. (Det är vad jag säger, men egentligen står jag och trycker utanför lektionssalen och är jätterädd att de inte ska göra något, men hittills har det aldrig hänt) Jag upplever att eleverna är mer trygga och på bättre humör när de själva har fått bestämma möbleringen och vad som gäller inför en redovisning. Dessutom har jag bevisat för dem att jag litar på dem och deras kompetens vilket skapar ett mycket bättre klassrumsklimat.

Idag försöker jag tänka mig in i rollen som en elev som helst av allt hade velat vara hemma i soffan när jag kommer in i klassrummet. Hur ska jag få upp eleven ur soffan, intressera sig och engagera sig i undervisningen? Detta är ju något som reklamvärlden blivit experter på, att sälja dig något som du inte visste att du behövde. Jag funderar mycket på hur jag kommunicerar lektionen, hur jag startar upp den, jag försöker skapa förväntningar och förståelse för syftet. Jag försöker helt enkelt ”pitcha” lektionen för dem. I skapandet av den pitchen måste jag själv vara helt säker på syftet, och konkretiserar innehållet och sätter det i sammanhang. Det är inte det enklaste, men att försöka förklara vad vi ska göra och varför på ett mycket kortfattat och intresseväckande sätt gör att jag tvingas välja bort vissa delar som helt enkelt är inte är relevanta (fast jag själv tycker att de är intressanta). Även ”storytelling” fungerar riktigt bra, helst av någon extern person som har en koppling till det vi ska fokusera på.

I nästa inlägg berättar jag om hur jag gav upp som lärare eftersom jag inte lyckades få dem intresserade av att lära om de svåra samhällsproblemen vi idag möter (jag är samhällskunskapslärare) och hur jag hittade ny motivation genom det sociala entreprenörskapet.

Att arbeta med globala frågor i skolan (grundskola/gymnasium)

oktober 10, 2015oktober 20, 2015Lämna en kommentar

Att arbeta med globala frågor i skolan – på riktigt!

Ni kan arbeta i stora och små projekt. Kanske vill du att dina elever arbetar ämnesövergripande inom ett mycket brett område som de nya globala hållbarhetsmålen, de mänskliga rättigheterna eller globalisering? Eller så vill du kanske att dina elever ska arbeta inom ett visst område inom en kurs som t.ex energi eller klimatfrågan? Du kommer dock snart se hur enkelt och självklart att samarbeta med flera andra ämnen.

Räkna med att steg ett tar minst 2 timmar. Hur lång tid det sen tar varierar utifrån hur stort målet är (steg 6).

1. Kick off: Börja med en kick off där du presenterar den globala frågan ni ska fokusera på eller ett exempel på ett av problemen inom det område ni ska fokusera på.

Det kan handla om klimatfrågan eller något av problemen inom de globala hållbarhetsmålen/mänskliga rättigheter etc. Visa på hur ni i skolan eller i närområdet påverkar detta problem. Det kan handla om barnarbete och hur barnen i skolan vill ha saker som med stor sannolikhet kommer från fabriker där barn arbetar. Eller hur påverkar ni i skolan klimatet, slängs mycket mat t.ex.?

Banksy

2. Grupper: Dela in i grupper 3-5 elever i varje grupp.

För de äldre eleverna kan det här vara bra att diskutera roller i gruppen och gruppdynamik så att valet av grupper blir så genomtänkt som möjligt. T.ex. kan grupperna väljas utifrån intresseområde eller personliga förmågor (se fyra färger)

3. Val av problem: Om ämnesområdet är brett, t.ex. hållbarhetsmålen eller de mänskliga rättigheterna låt gärna eleverna själva välja vilket område de känslomässigt berörs mest av.

4. Beskrivning av problemet: (eleverna ska beskriva problemet och varför detta är ett problem och på vilket sätt som detta globala problem påverkas av er lokalt)

Kanske handlar det om att eleverna slänger mycket mat i skolan och på så sätt bidrar till klimatproblematiken. De äldre eleverna kan här utveckla problemet och konsekvenser av problemet utifrån olika perspektiv och hänvisa källor.

5. Vision: Be eleverna beskriva och anteckna hur det skulle se ut om detta inte längre var ett problem. Be dem tänka stort! T.ex. en värld där alla barn går i skolan

6. Mål: Ni ska nu ta ett steg mot denna vision. Vad skulle man kunna göra för att göra något åt problemet lokalt?

Här bör du som lärare hjälpa eleverna att skapa mål som anpassas efter tid och resurser. Det kanske handlar om att upplysa andra elever om hur många barn som plockar bomull och att denna bomull används i de kläder de använder.

Besvara frågorna S.M.A.R.T.A mål för att se om ert mål håller!

S: Specifikt: Exakt vad vill ni uppnå? Beskriv målet så tydligt som möjligt!

M: Mätbart: Hur vet ni att målet är uppnått. Går det att mäta på något sätt? Hur?

A: Attraktivt: Är målet viktigt, känns det viktigt att uppnå?

R: Realistiskt: Går målet att genomföra för den tid ni har på er, er samlade kunskap i gruppen, era förmågor och de resurser ni har omkring er?

T: Tidsbestämt – När ska målet vara nått? Exakt datum är tydligare än ”någon gång i på månaden”, och fungerar som ett ankare i verkligheten.

A: Accepterat: Är målet accepterat av de som berörs av målet?

7. Strategi: Hur ska eleverna uppnå detta mål? Här behöver eleverna sitta i grupp och arbeta fram en strategi och bolla idéer med lärare. Det är viktigt att det är eleverna som står för idéerna. Du som lärare är ett bollplank i denna kreativa process.

8. Delmål 1: Utifrån strategin, vilket är det första steget som eleverna ska ta för att uppnå sitt mål? Delmålen fylls på allt eftersom tills att målet är uppnått.

Det är bra om eleverna antecknar alla steg i processen och även skriver om hur det går. Detta anpassas efter svårhetsgrad. De äldre eleverna kan skapa mer avancerade projektplaner där elevernas olika roller i projekten framgår. De kan även logga om deras arbete och kalla läraren till projektmöten.

Gymnasiearbete: Med en väl utarbetad projektplan där problemet är väl utvecklat och kopplat till examensmålen och eleverna t.ex. gjort undersökningar (t.ex. hur mycket mat slängs och varför) så kan den skriftliga delen uppnå de akademiska kriterierna som gäller för högskoleförberedande gymnasiearbete. Eleverna får då vid projektets slut göra en projektredovisning och besvara frågor liknande opponering. Låt gärna eleverna göra en plansch eller en infografic kring sitt projekt som kan ställas ut för visning i skolan/lokala biblioteket/etc.

Genom detta sätt att arbeta kan flera ämnen lätt samarbeta och eleverna hjälps att utveckla förmågor som kreativ problemlösning, samarbete, ledarskap, kommunikation etc. I arbetet med problemet kanske matte, fysik, kemi, naturkunskap komma in. Hur detta påverkar/konsekvenserna kanske är frågor som kan hanteras i samhällskunskapen. Utformning, texter, presentationer kan hållas på svenska/andra språk. Media och bildämnen kan ha en mycket central roll i arbetet. T.ex. Hur man kan använda bilden för att göra abstrakt information lättare att förstå (problemet kan lätt handla om många siffror). Möjligheterna är många, och är det några som är kreativa problemlösare och vanan projektledare så är det vi lärare!

Framförallt är det ett mycket meningsfullt och roligt arbete för både lärare och elever! Exempel på detta arbetssätt hittar du här!

Lycka till!

Entreprenöriellt lärande – en modefluga?

februari 25, 2015februari 25, 20152 kommentarer

Hur ser framtiden ut i skolan?

Ständiga förändringar och nya uppdrag har gjort att många lärare ifrågasätter ”nya” pedagogiska trender. Hur är det då med det entreprenöriella lärandet, är även det en modefluga? Vi på Unga Sociala Entreprenörer är förstås nyfikna. Vi har ju själva sett hur projektbaserad undervisning engagerar och motiverar elever, särskilt om det är ”på riktigt” och utgår ifrån eleven själv. Men samtidigt har vi sett att det bara är ett par fåtal eldsjälar som driver utvecklingen framåt, med stor risk att själva brinna upp. Vi intervjuade Ragnar Åsbrink projektledare på Skolverket och ansvarig för regeringsuppdraget för entreprenörskap i skolan för att få klarhet i saken.

Ragnar tar emot i Skolverkets lokaler i centrala Stockholm. Den femåriga projekttiden för entreprenörskap i skolan är över men det nya regleringsbrevet säger i stort sett detsamma sedan 2009. Strategin från 2009 handlade om kunskap om företagande och hur man i skolan kan stödja utvecklingen av förmågor som främjar entreprenörskap. Av detta skapades entreprenöriellt lärande – för att just stödja utvecklingen av dessa förmågor.

Men på grund av begreppet ställer sig många lärare kritiska till entreprenöriellt lärande. Är det för att skapa företagare av våra elever? Vem skulle detta gagna, samhället eller individen själv?

Ragnar är väl medveten om problematiken, men menar att entreprenöriellt lärande är både ett egenvärde i sig samt ett medel för god kunskapsutveckling. Det innebär att ta tag i elevernas lust och motiv för sitt eget lärande och för sin egen utveckling. Detta är vad Skolverket söker efter, och vad goda pedagoger alltid sökt efter. För elevernas utveckling och lärande. Genom det entreprenöriella lärandet gynnas kunskapsutvecklingen. Samtidigt tränas förmågor som vi behöver i hela livet som samarbetsförmåga, ansvarstagande. initiativförmåga, och kreativitet. Med det entreprenöriella menar Skolverket att detta ska ske metodiskt och systematiskt, inte sporadiskt vid enstaka tillfällen.

Ragnar fortsätter; i korthet handlar det om tre viktiga faktorer som kännetecknar entreprenöriellt lärande:

Eleven som aktör: Eleven, barnet eller ungdomen ska vara en aktiv aktör i sitt eget lärande, det vill säga tvärt emot att vara en passiv konsument.
Verklighetsbaserat: I undervisningen samverkar man med omvärlden och anknyter till elevens förståelse och livsvärld.
Värdeskapande: Att eleven, barnet eller ungdomen skapar värde för någon – på riktigt.

entreprenöriellt lärande

Det entreprenöriella lärandet gagnar både individen själv och samhället. Skolverket menar att dessa faktorer är viktiga för att eleverna ska känna motivation och lust för sitt arbete. Detta gör även att skolan blir en del i samhället. Ragnar kopplar detta till det livslånga lärandet och för att bidra till en hållbar utveckling; även vi vuxna behöver detta i vårt lärande för att det ska bli meningsfullt. Det handlar om lust och motivation i alla led. Det är även roligt som lärare, det är roligt att leda entreprenöriellt lärande.

Detta är även Unga Sociala Entreprenörers erfarenhet, undervisningen blir rolig för både lärare och elever i och med att den blir meningsfull. Entreprenöriellt lärande är även ett bra verktyg för att arbeta med hållbar utveckling. Men varför är det så svårt att nå ut i skolorna kring entreprenöriellt lärande? Engagerade lärare får istället höra att andra projekt som till exempel mattelyftet går före.

Ragnar ger ett tydligt och enkelt svar; vår skolkultur. I skolan har vi alltid delat upp ämnen i olika fack. Men det handlar om HUR man bedriver undervisning i de olika ämnena. Entreprenöriellt lärande är inget som sker vid sidan om, det är ett förhållningssätt. Här har Skolverket en viktig roll att se hur ett entreprenöriellt lärande i till exempel matematikundervisningen ser ut, och det är precis lika viktigt i teoretiska ämnen som i praktiska.

Det stormar kring skolan och lärarna har fått tagit en rejäl smäll. Lärarfacken vill höja statusen genom högre löner. Men det hjälper föga de lärare som tappat självförtroendet. Vad kan Skolverket göra?

Här menar Ragnar att det mesta ligger i meningsfullheten och att rektorerna har stort ansvar för hur lärarna upplever sin situation. Det är rektorns med sitt ledarskap som ska trigga motivationen hos lärarna. Lärarna för detta vidare till eleverna. Det är inbyggt i det entreprenöriella lärandet – just koppling till omvärlden, ta med eleverna som aktörer, man ska inte behöva tro att man ska veta och kunna göra allting själv som lärare. Istället ska eleverna bjudas in och bli mer delaktiga. Detta lyfter bort en stor del av arbetsbördan. Tillsammans med sina elever utvecklar läraren det entreprenöriella lärandet.

Hur stöttar Skolverket lärare i det entreprenöriella lärandet?

Här fokuseras insatserna på huvudmän, skolchefer och rektorer eftersom en ensam lärare kan ha det svårt att själv driva på utvecklingen utan stöd uppifrån. Ansvaret för att det entreprenöriella lärandet ska bli en del av undervisningen går via rektor. Men just nu summeras de senaste fem årens arbete, och detta kommer resultera som stöd för förskola och skola. Skolverket håller på att utveckla ett stöd i form av ett utvecklingspaket som kommer bli klart under våren 2015. Detta utvecklingspaket, som är en högskolekurs i miniformat, kommer utgå ifrån de tre faktorerna; eleven som aktör, verklighetsbaserad och värdeskapande. Ambition är att koppla fortbildning med det kollegiala lärandet, man ska kunna göra detta tillsammans i sitt arbetslag under ledning av till exempel en förstelärare. Utbildningspaketet kommer innehålla information från läroplaner, forskning, filmer och föreläsningar som inspirerar. Skolverkets olika enheter kommer även bidra till material, bland annat från prov och bedömning. Arbetslaget ska sen ta sig an en aktuell fråga och ska planera undervisningen med entreprenöriellt förhållningssätt och metoder. Sen ska arbetslaget utvärdera resultatet hos de man skapar värde för, det vill säga eleverna. Förhoppningsvis ska en enskild lärare kunna hitta detta och se att det finns ett utbildningspaket. Skolverket håller även på att fylla på webbsidorna om vad som händer och vad som gjorts runt omkring i landet och detta ska fungera som stöd och inspiration för lärare och skolledare.

Hur ser framtiden ut för entreprenöriella lärandet. Du nämnde tidigare entreprenöriellt lärande och hållbar utveckling. Kopplar du ihop hållbar utveckling med entreprenöriellt lärande?

Hållbar utveckling och entreprenöriellt lärande går hand i hand, men ännu finns inga tydliga riktlinjer. Men den 6 maj 2014 anordnade riksdagens utbildningsutskott ett kunskapsseminarium om utbildning för hållbar utveckling och entreprenöriellt lärande. Så vi kan bara spana in i framtiden och gissa än så länge.

Vad säger du till de som tror att entreprenöriellt lärande bara är en modefluga?

Ragnar skrattar och säger att så har lärare alltid sagt. Men där måste faktiskt Skolverket vara självkritiskt. För det har varit många förändringar. Men entreprenöriellt lärande handlar inte om vad andra säger. Det handlar om personlig utveckling. Bra lärare har alltid arbetat entreprenöriellt.

Anteckningarna från Riksdagens seminarium om hållbar utveckling genom entreprenöriellt lärande här.