I fredags publicerade CSR i Praktiken en krönika av Hanna Hallin, chef för den ideella sektorns tankesmedja Sektor 3, med titeln ”Omöjligt tjäna pengar och rädda världen i Sverige”. Den tar upp en mycket omdiskuterad fråga, frågan huruvida man som social entreprenör kan bedriva vinstdrivande verksamhet.

Socialt entreprenörskap är för de flesta som känner till det ett positivt laddat begrepp. Den sociala entreprenören har ett högre syfte med sin verksamhet. Han eller hon vill skapa en positiv förändring i samhället och verka för en hållbar utveckling. Därmed kommer vinstintresset aldrig i första hand men frågan är om det behöver uteslutas helt.

Även den som vill förändra världen behöver kunna tjäna pengar för att klara sitt uppehälle. Det kan dessutom krävas andra former av investeringar för att genomföra en samhällsförändrande idé och som många har fått erfara är finansieringen oftast den svåraste pusselbiten att få på plats när det gäller den här typen av projekt.

Så med andra ord skulle möjligheten för sociala entreprenörer att bedriva vinstdrivande verksamhet kunna ge förutsättningar att på allvar förändra samhället. Frågan kvarstår dock om vinsten i så fall alltid bör återinvesteras i verksamheten eller om sociala entreprenörskapsföretag skulle kunna tillåta vinstutdelningar och i så fall hur stora dessa får vara. En annan fråga som man kan fundera över är vad som skiljer den verksamhet som bedrivs av sociala entreprenörer från den som bedrivs inom den ideella sektorn eller inom näringslivet. Är det sociala entreprenörskapet en förlängning av den ideella sektorn, ett mellanting mellan ideell sektor och näringsliv eller en nyskapande del av näringslivet? Eller är det något helt annat?

Diskussionen lär fortsätta!