Vi säger välkommen till David Zaar!

Socialt entreprenörskap i skolan växer och det gör även Unga Sociala Entreprenörers team. Från och med augusti ingår även David Zaar i vårt team vilket vi är väldigt glada över.

David är killen som brann för entreprenörskap under gymnasiet och som överarbetade alla uppgifter inom detta. Idag brinner han för att inspirera andra och endast 21 år gammal driver han ett eget företag (Zaar Enterprises) som föreläsare och moderator. Självkänsla och entreprenörskap är temat för föreläsningarna med ett fokus på att våga vara sig själv och att våga satsa som ung. David vill inspirera unga att se möjligheter där andra ser begränsningar – om man tror på sig själv så gör alla andra också det.

David kommer i första hand att ansvara för våra föreläsningar och workshops kring socialt entreprenörskap som riktar sig till elever. Vi hoppas och tror att han kommer att bli en stor inspirationskälla för elever ute på skolorna.

David Almedalen

 

Skön sommar!

Särskilt riktat till alla ni som arbetar med barn och ungdomar, vi önskar er en fantastisk sommar! Vila och ladda batterierna. Det behövs så väl. Vi på Unga Sociala Entreprenörer tar också ledigt och laddar inför hösten.

Vi ser framemot ett nytt spännande skolår 16/17 då vi under senaste tiden sett intresset växa för att engagera elever och få dem att arbeta för ett hållbart samhälle. Det som får oss att fortsätta är att vi sett att socialt entreprenörskap i skolan faktiskt fungerar. Det motiverar, engagerar och triggar ungdomar att bevisa för dem själva att de kan, att de gör skillnad, att de har makten och kunskapen att påverka sitt egna och andras liv till det bättre. På samma sätt som de motiveras att fortsätta, motiveras även vi.

Se på detta exemplet, där elever som själva upplevt mobbing och utanförskap har skapat material och föreläst för lärare om hur vi kan arbeta med “subtil exkludering” genom forumspel. Det är en fantastisk känsla att få se hur deras ögon lyser, se deras stolthet och se hur de växer som personer när de får uppskattning för det de gör. Vi lärare står i kulissen och handleder, peppar, tröstar, pushar och bollar idéer, men elevernas framgångar blir våra framgångar och gör vårt arbete till världens bästa.

Det är nästan omöjligt att inte motiveras av att göra gott! Frågan är hur skolan får eleverna till att våga och att tro på sin förmåga. Detta är Unga Sociala Entreprenörers uppdrag, att stötta er som arbetar med barn och ungdomar att arbeta för ett hållbart samhälle för oss alla.

Vi ses på höstens första Lärarbubbel 18 augusti i Stockholm! Det är gratis och vi bjuder på inspiration, bubbel och lättare tilltugg. Anmälan sker här.

Skön sommar önskar;
Maria, Birgit och David

Lärarbubbel 18 augusti!

Transfer och Unga Sociala Entreprenörer hälsar er välkomna till höstens första Lärarbubbel

18 augusti 17:30 på The Park, Sveavägen 98!

 

”VAD är, HUR gör vi och VARFÖR socialt entreprenörskap i skolan”

Vi bjuder som vanligt på inspiration och bubbel! Som inspiratörer för kvällen har vi fått tag i två fantastiska personer som passar varandra som handen i handsken. Anton Håkansson, social entreprenör som skapat en app som hjälper barn med svårigheter i skolan att förbereda sig under dagen. Anette Onn är lärare i socialt entreprenörskap och har studerat hur det sociala entreprenörskapet kan fungera som en motiverande kraft, särskilt för elever med svårigheter i skolan.

Kvällen i korthet;  

17:30 Mingel med bubbel och lite småplock

18:00 Transfer och Unga Sociala Entreprenörer hälsar alla välkomna

18:05 Birgit från Unga Sociala Entreprenörer introducerar socialt entreprenörskap i skolan – VAD är det sociala entreprenörskapet, HUR kan man göra och VARFÖR är det en god idé?

18:30 Anton från DayCape är ett fantastiskt exempel på en social entreprenör och som dessutom är mycket relevant för skolan. Han berättar om hur det är att vara autistisk och vilket stöd som behövs och presenterar sin app DayCape.

19:15 Berättar Anette om sitt arbete som lärare i socialt entreprenörskap i skolan och om sin forskning om det sociala entreprenörskapet för elever med behov av extra stöd i skolan.

20:00 Vi tackar för oss och avslutar med mingel

Anmälan: https://www.eventbrite.com/e/lararbubbel-18-augusti-1730-biljetter-25952878759

Mer om inspiratörerna:

Anton Håkansson driver DayCape som han startade eftersom han själv fick diagnosen autistiska drag som liten. Han fick iden till appen i skolan och bestämde sig för två år sen att den måste göras. Han har efter det tillsammans med barn, föräldrar och lärare tagit fram DayCape. DayCape är en app som hjälper till med de svårigheter i skolan och i vardagen som han själv hade. Den hjälper till att förbereda barnen på vad som händer under dagen. Sen kan föräldrar och lärare hjälpa till i bakgrunden med att lägga till aktiviteter under dagen. Idag har DayCape ca 300 barn som använder appen regelbundet. Förhoppningsvis får Anton med sig en pojke som använt appen och som är med i UNICEFS reklamfilm: https://www.youtube.com/watch?v=eit-YZI40u0

Anette Onn är lärare i socialt entreprenörskap vid Fredrika Bremergymnasiet i Haninge. Hon har för specialpedagogen vid Stockholms universitet studerat det sociala entreprenörskapets motiverande kraft och hur det kan hjälpa elever med större behov av stöd. Hon kommer berätta om sitt arbete och sin forskning. Med sig kommer hon förhoppningsvis få två av hennes tidigare elever!

EVENT INFORMATION

Torsdag, augusti 18, 2016 från 17:30 till 20:30 – Lägg till kalender

PLATS: The Park – Sveavägen 98, 113 50 Stockholm – Se karta

Fantastiska L:ara – Med uppdrag att utrota analfabetismen i världen!

L:ara är namnet på ett ideellt arbetande utvecklingsteam av designers, interaktionsdesigners, utvecklare, forskare och barnboksförfattare vars vision är en värld där alla barn kan läsa. Målet, att utrota analfabetismen, tänker de uppnå via en gratisapp som låter barn lära sig att läsa, skriva och grundläggande matematik. Dessutom vill de sprida kunskap om sanitet, hygien och säkerhet därför är kunskap om detta inbäddat på ett barnvänligt sätt i de digitala böckerna.

Det är inte lätt för alla världens barn att få möjlighet lära sig läsa. Det är brist på lärare, många växer upp i krigszoner, är på flykt, eller så får de inte bara för att de är flickor eller av ”fel” etnicitet. Men tillgången på mobiltelefoner har exploderat, så även i utvecklingsländer. Detta har projektmedlemmarna i L:ara tagit fasta på; att lära barn läsa med hjälp av mobiltelefoner och de har tänkt på allt;

  • Appen är gratis och kommer läggas under en öppen källkod så att engagerade individer och organisationer världen över kan utveckla och anpassa appen till fler språk och kulturer.
  • Den ska fungera utan en välfungerande internetuppkoppling och de har tänkt på att mobildata är dyrt.
  • Många barn med nedsatt syn kan inte alltid få glasögon så designen är tydlig och enkel.

Hjälp dem att lyckas sprida appen!

L:ara har precis börjat med sin app och letar efter finansiering. Första steget är att testa appen med barnen på barnhemmet Moyo kwa moyo i den lilla byn Matanana i södra Tanzania.

Genom crowdfundingkampanj söker de nu finansiering för att utveckla appen och sprida den för att locka fler engagerade att hjälpa till och kunna utnyttja kompetens från hela världen som kan översätta, utveckla och sprida. Till exempel kan forskare i barns inlärning testa sina forskningsresultat genom att bygga in moduler i  appen, och  ta hjälp av språkexperter och pedagoger i att kvalitetssäkra innehållet.

Vill du vara med i denna förändring och hjälpa team L:ara att uppnå sitt mål?

  • Stötta projektet via deras crowdfoundingkampanj!
  • Sprid informationen om projektet på sociala medier.
  • Vi som är lärare kan fokusera på frågorna som berör detta projekt, något som kan engagera elever i alla åldrar. Fokus kan ligga på hur man själv kan hitta lösningar på utvecklingsfrågor, frågor kring individ och makt, globalisering, demokratisering och driva igenom dem. Vi kan starta upp innovativa stödprojekt och visa hur barn och ungdomar nu har det lättare att själva kan förändra världen med hjälp av t.ex. sociala medier och finansiering genom crowdfounding. Möjligheterna är många och det fina är att våra elever får möjligheten att lära sig att de själva kan vara med och förändra världen till det bättre. Bättre sätt att uppnå delar av läroplanen får man leta efter!

L:ara finns på webbenFacebook, Twitter och Instagram

Att lära sig läsa, skriva och räkna är en hörnsten för att utveckla och förbättra ett samhälle, för att ta sig ur fattigdom och utveckla demokratin. Det Team L:ara gör är så mycket mer än en app. Deras arbete är som ringar på vattnet och framtiden kommer visa vilka fantastiska förändringar ett projekt som detta leder till! Lär mer om projektet på deras crowdfoundingkampanj här.

När ingenting funkar ..

Om att ge upp och börja se saker med nya ögon. Du har ju ändå inget att förlora.

Fortsättning på tidigare inlägg.

Fast jag svurit att aldrig sätt min fot där igen så var det var med stort självförtroende och med stora förväntningar som jag steg in i skolans värld, denna gång som lärare. Jag var nu övertygad om att om jag skulle arbeta med att rädda världens så var det lärare jag måste bli. Jag hade i och med min magisterexamen i statsvetenskap studerat reformarbete i

Devi prasad

Devi Prasad

Indien och icke-våldsfilosofin med Gandhis medarbetare (Satyagrahis), med bland andra Devi Prasad som utvecklade Gandhis utbildningsprogram. Det var mycket filosoferande kring lösningarna på våra stora problem och under en middag berättade den äldsta av dem som också arbetat med Gandhi under många år, att i hans mening var skolan ansvarig för mycket av den ondska vi kan se i världen idag. Där och då bestämde jag mig för att bli lärare. Om skolan kan ansvara för stor del av ondskan, kan den samtidigt ansvara för en positiv samhällsutveckling. Läraren kan vara en mycket viktig aktör i samhället. Kanske den viktigaste.

 

Så nu stod jag i skolans värld, med en fin läroplan i ryggen och ett brinnande intresse för freds- och hållbarhetsfrågor. Men verkligheten blev ett brutalt uppvaknande. De stora idealen kändes långt borta. Det fanns inte mycket tid och energi för varken kampen mot ondskan eller arbetet för det goda. Läroplanerna liknade mer utopiska visioner i detta gigantiska samhällsprojekt, där medlen inte helgade målen. Istället för en kreativ plattform för kunskap och personlig utveckling upplevde jag skolan mer som en själlös industri med produktionsmål. Den personliga utvecklingen låg långt borta. Framför mig satt elever på rad med tom blick eller med blicken fäst vid en mobiltelefon. Eleverna rörde inte på sig så mycket, utan satt mest hela dagen och blickar framåt eller neråt. Bäst var om de även lyckas sitta tysta och stilla. De som gjorde uppror behövde tystas ner på något sätt.

Ganska snart hade jag ont i magen när jag gick till arbetet. Jag försökte hålla god min och elda igång eleverna med de stora samhällsfrågorna. Men eleverna tyckte det var för deppigt och tråkigt. Idag förstår jag dem, jag presenterade bara problemen, men gav inga verktyg till lösningar. Vem orkar med något sådant? Och vilket var mitt syfte? Jag hade missberäknat situationen. Jag trodde att om nu eleverna bara förstår hur illa det är så skulle de gå ut och förändra världen. Men våra barn och ungdomar har ju inte fått verktyg till att göra det, de vet inte hur, de vet inte att de kan, de har inte självförtroendet, språket, erfarenheten eller stödet. Det är klart att man vill sätta ner huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Men jag såg inte detta då. Jag som studerat icke-våldsfilosofin stod nu och hotade eleverna med betyg och närvaro som vapen för att eleverna skulle göra de uppgifter jag skapat, för att jag skulle klara av att göra mitt jobb, att sätta betyg.

Mina kollegor var likt jag fast i maskineriet och hade fullt upp med att lyfta eleverna mot sina mål och se till kunskapskraven testades flera gånger. Tiden för pedagogiskutveckling var knapp, vårt fokus var att få alla elever upp till minst ett E. Jag gav snart upp mina försök att skapa samarbeten mellan olika ämnen och slutade att predika om att försöka få vår undervisning att ”genomsyras av hållbar utveckling”. Jag lyckades inte ens att få skolan att sopsortera. Vilka förebilder är vi då, vad lär skolan ut, när vi inte ens bryr oss om miljön som vi lämnar över till de ungdomar som vi ansvarar för? Vad är vårt syfte, vilken roll spelar vi? Ensam gick jag iväg med soporna till återvinningen eftersom åtminstone jag ville göra något gott för världen. Det var dags för mig att sluta som lärare.

       Utbildningsexperten Sir Ken Rombison om skolans utveckling

Jag höll god min och hade bestämt mig för att hålla ut till sommaren för att inte bryta mitt i året. Jag fortsatte som vanligt i mina samhällsämnen och fokuserade på de stora problemen. Ibland fanns det utrymme för att låta eleverna vara med att planera, då kunde det istället bli fokus på knarkmaffior och graffitti. Det mest fantastiska var när eleverna märkte att de klarade av något de inte visste att de kunde, då de hittade den där saknade pusselbiten, då de fick ett nytt perspektiv att blicka ut ur, för då sken de upp med sådan stolthet och glädje, och gjorde mig till den lyckligaste läraren i världen. Men jag kunde inte se vad jag gjort annorlunda när jag lyckades och när jag inte lyckades.

De flesta av mina elever gick på samhällsvetenskapliga programmet, men jag hade även några klasser på ekonomiprogrammet och jag kommer ihåg den där dagen så tydligt. Den dagen hade eleverna inte gjort den enkla läxan att välja ett globalt problem att fokusera på. Istället hade flera av dem suttit uppe hela natten och arbetat med att skapa logga till sitt företag som de startat i entreprenörskapen. Nu frågade de snällt om de kunde få göra klart den för de kunde inte tänka på något annat. Luften gick ur mig. Jag stred för en hållbar värld där ekonomi inte fick gå ut över sociala frågor och miljön. Men nu tog ekonomin över min lektion. ”Visst” sa jag och satte mig ner och kände mig som världens tröttaste och sämsta lärare. Min lektion hade behövt en logga, kanske det hade engagerat eleverna, då hade de suttit med den just nu. En logga till elevernas egna ”räddavärldenorganisation”, där de tar tag i det där globala problemet. Jag började fundera på hur en samhällsentreprenörskapslektion skulle kunna se ut? Jag hade hört talas om socialt entreprenörskap men visste inte vad det var. Kanske var det något..? Jag googlade.

Nästa inlägg ”Det är omöjligt att inte bli motiverad när du får göra något betydelsefullt!”

Lärarbubbel, bubblet som inspirarar och ger ny energi!

Detta med Lärarbubbel är nog den bästa idé vi haft på mycket länge! Att vi dessutom kan hålla dessa med Transfer är fantastiskt! Det är så roligt att planera och genomföra ett Lärarbubbel och det ger oss så mycket energi och motivation att fortsätta vårt arbete. För tre år sedan hittade jag ingen lärare som arbetade med socialt entreprenörskap i skolan och nu trots att arbetsdagarna är hårda kommer 15-25 lärare på våra bubbel. Flera har redan börjat planera in det i undervisningen, bland andra Birgittaskolan i Linköping! Detta var min dröm. Att skolan skulle bidra till en positiv samhällsutveckling genom att låta elever arbeta med hållbar utveckling – på riktigt.

20160316_182009-1

Lisa Gawell från Raoul Wallenberg Academy håller workshop om vilka värderingar vi drivs av.

Denna gång var det Raoul Wallenberg Academy som stod i centrum. De vill se fler Raoul Wallenbergare, fler sociala entreprenörer. Men vad är det som krävs för att bli en social entreprenör? Lisa Gawell fick bara en och en halv timme på sig att få oss deltagarna att komma fram till vilka värderingar som driver oss framåt. Jag är övertygad om att vi alla gick därifrån lite visare , och mycket mer stärkta som lärare och inspiratörer.

 

Vi bestämde oss för att på samma sätt ta reda på vilka värderingar Unga Sociala Entreprenörer följer. Vi kom fram till dessa;

  • Respekt. Vi bemöter alla med respekt.
  • Ansvar. Vi tar ansvar för vårt agerande.
  • Empati. Vi visar empati gentemot varandra och vår omvärld.

Vi ser framemot nästa bubbel i höst! Vi har undersökt vilka önskemål som finns kring Lärarbubblen och vi kommer anpassa oss efter dessa. Bland annat siktar vi på ett bubbel i Malmö. Men också komma med fler praktiska tips till er lärare och arbeta vidare med en ny hemsida.

Stort tack till alla er som kommer på bubblen och alla ni som stödjer oss med styrkande fina ord!

Lärarbubbel 16 mars!

Lärarbubbel

I detta inlägg skulle jag beskriva hur jag hade gett upp som lärare och hur jag hittade ny motivation genom det sociala entreprenörskapet. Men först ska jag berätta om Lärarbubbel, för snart är det dags igen! Anmälan via https://simplesignup.se/event/72787 

Efter mycket om och men, som jag senare kommer berätta om, ville jag dela med mig av det sociala entreprenörskapet till fler lärare och på ett sätt som jag tycker lärare borde behandlas. Vi borde bli behandlade som just så viktiga som vi faktiskt är, i fina lokaler, med bubbel och intressanta föreläsningar och workshops. I en tid då lärare blir hårt kritiserade från alla håll och vår kompetens ifrågasätts vill vi, Maria Karlsson och jag som är Unga Sociala Entreprenörer, boosta tillbaka lärarnas självförtroende och visa vad vi faktiskt kan. Så bort med bryggkaffe, ostmacka och power point döden i skolans matsal. Vi vill ge en annan bild av läraren, den engagerade samhällsförändrande läraren som är expert på så mycket som efterfrågas i samhället idag. För i hur många andra yrkesgrupper finns det så många högutbildade och intellektuella från olika discipliner samlade under ett och samma tak? Vart annars kan du hitta den mest ultimata projektledaren som klarar av att planera, utföra och utvärdera 6-7 projekt samtidigt, med 20-30 projektmedlemmar som inte alltid är så samarbetsvilliga och som behöver coachas, inspireras, vägledas och tröstas? Är det verkligen enklare att leda 30 barn eller ungdomar än 30 vuxna? Jag är övertygad om att så inte är fallet. Vi är drillade talare och föreläsare och experter på en rad olika ämnesområden, vi är kommunikatörer och inspiratörer och ledare. Dessutom har vi genom vår profession erfarenhet som psykolog, socialassistent och administratör. Har jag glömt något? Antagligen. Undra hur mycket marknadspriset skulle vara på våra tjänster?

Men vad jag ser är den enorma samhällspåverkan vi kan uppnå om vi visar våra barn och ungdomar HUR man gör. Och vi vet, det är det vi gör varje dag. Tänk om Sveriges lärare skulle lära ut och handleda sociala entreprenörskapsprojekt? Vi skulle inte bara lösa en mängd problem i samhället, vi skulle få unga vuxna som tror på sina idéer och drömmar och som vet hur man gör verklighet av dem. Tänk vilket självförtroende och självkänsla vi väcker genom att hjälpa en människa att göra livet bättre för någon annan. Tänk vilken kreativitet och motivation vi skulle kunna väcka! Det sociala entreprenörskapet är roligt för alla inblandade, eftersom det är så meningsfullt. Som en present på posten uppnår vi målen i läroplanen.

Därför vill jag, vi, tillsammans med Transfer och Raoul Wallenberg Academy bjuda in till vårens Lärarbubbel!

Kom till en inspirerande kväll där du får träffa andra engagerade lärare, får praktiska tips på hur du kan inspirera och engagera elever till samhällsförändrande projekt. Vi bjuder förstås som vanligt på lite lättare förtäring och bubbel!

Anmäl dig via https://simplesignup.se/event/72787

Kvällen i korthet;

17:30-17:50 Mingel

17:50-18:15 Presentation av våra verksamheter och lite kort om Socialt entreprenörskap i skolan – vad är det?

18:15-19:30 Självledarskap som skapar skillnad – en workshop med Lisa Gawell från Raoul Wallenberg Academy

19:30-20:00 Avslut och Mingel

Om Lärarbubbel
Lärare har det viktigaste och svåraste arbetet av alla, och om vi kan stötta er i ert arbete och inspirera er så vill vi göra det! Lärarbubbel är gratis för dig och inget vi tjänar på, vårt syfte är hjälpa lärare att i sitt arbete visa eleverna hur vi tillsammans kan skapa en bättre värld för oss alla.

Får bara lärare komma? Nej, självklart så är alla ni som arbetar för en bättre värld varmt välkomna! Men lärare och blivande lärare prioriteras eftersom platserna är begränsade.

När? Den 16 mars kl 17:30-20:00

Var? The Park, Sveavägen 98, plan 2

Hur? Anmälan sker här (ta gärna med dig dina kollegor!)

Vi ses där!

Raoul Wallenberg Academy http://raoulwallenberg.se/

Transfer http://www.transfer.nu/

Unga Sociala Entreprenörer https://ungasocialaentreprenorer.se/

 

Bilder ett tidigare Lärarbubbel på Young Innovation HUB

Socialt entreprenörskap i skolan

Vad? Hur? Varför? Tips och idéer om socialt entreprenörskap i skolan.

Socialt entreprenörskap är ett ganska nytt begrepp, och väldigt nytt inom skolan. Eftersom det inte finns så många lärare som arbetar med socialt entreprenörskap i skolan och intresset är stort så vill jag dela med mig av mina erfarenheter. Just nu arbetar jag som lärare i socialt entreprenörskap på Grillska gymnasiet i Liljeholmen som är en del av Stadsmissionens skolstiftelse. Som lärare finns det inte mycket tid över men genom Unga Sociala Entreprenörer hoppas jag kunna nå ut och stötta och inspirera så många lärare som möjligt att själva inspirera sina elever hur de kan förändra världen till det bättre. Har du själv erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med socialt entreprenörskap, mejla gärna din berättelse till birgit@ungasocialaentreprenorer.se så lägger jag upp den här för att fler lärare ska kunna ta del av dina erfarenheter.

wendt

Exempel på social entreprenör; Johan Wendt grundare av mattecentrum.se och kodcentrum.se

 

Det har varit svårt att komma igång att skriva om mitt eget arbete, särskilt eftersom det handlar om något så omtvistat som det entreprenöriella lärandet. Dels finns det så många uppfattningar om begreppet, med i det entreprenöriella arbetet tappar du kontrollen över resultatet, vänder ut och in på klassrummet och låter eleverna bestämma riktningen och bestämmer vart vi hamnar. Som lärare sätter jag upp ramarna, vägleder, föreläser ger exempel och värderar. Jag behåller alltså kontrollen över själva arbetsprocessen. Men resultatet av detta blir en överraskning. Själva arbetsinsatsen står eleverna för, till 100%. Och det är svårt att inte lägga sig i, att försöka styra in eleverna på ett särskilt spår. Jag hoppas att jag med detta ska kunna ge ökad förståelse det entreprenöriella lärandet. Det handlar inte om att skapa företagare, inte heller om ”eget arbete” inte heller är det en ”ny pedagogisk metod”. Du är entreprenöriell när lärande utgår ifrån elevens egen livsvärld och där eleven i sitt arbete skapar ett verkligt värde, inte bara för sig själv utan för andra. I detta får eleven inte bara kunskap och förståelse för ämnet utan får även möjlighet att utveckla sina förmågor. Det kan handla om kreativitets-, samarbetes-och innovationsförmåga. I det sociala entreprenörskapet i skolan gör eleverna  verklighet av sina idéer i verkliga samhällsförbättrande projekt.

Eleverna lägger ner tid och energi i sina skolarbeten och jag har funderat på hur vi med den energin kan skapa något av värde. Det gäller att vara kreativ och våga testa. Jag har gjort (och gör) mycket som eleverna själva kan göra och jag undrar vilka signaler jag ger dem genom att göra så. Jag har funderat mycket på hur jag presenterar min kurs och hur jag kan locka fram elevernas intresse. En tanke som jag försöker följa är att utgå ifrån en lektion som jag själv absolut inte skulle vilja vara på, och försöker tänka i motsats. Att få med eleverna kan vara svårt och kräver viss taktik. Jag träffar ibland lärare som menar att deras elever vill ha instuderingsfrågor, att de vill ha ett skriftligt prov på sidorna i boken. Men jag tror inte att det är en bra väg att gå. Eleverna själva är inga experter i didaktik, och de bryr sig först och främst om att klara provet. Kunskapen är inte det de fokuserar på. Att följa den vägen är den lätta vägen, och jag undrar vad vi egentligen lär ut genom att göra så. Jag har träffat få elever som självmant säger att de vill bli utmanade, de väljer helst den lätta vägen. Att utmana och få eleven att se att de klarar de högre kraven och med det växa och utvecklas är vårt arbete. Det finns ingen särskild metod för det utan är ett förhållningssätt.

Jag försöker att hitta hur eleverna kan skapa något av verkligt värde, och när jag lyckas så märker jag hur motiverade eleverna blir. När jag tex ska lära ut om vetenskapliga metoder och tankesätt ber jag eleverna att undersöka uppfattning eller en hypotes kring ett problem. Det kan handla om något i skolan som vi sen har användning av i arbetet. Vid ett annat tillfälle undersöktes frågan om boende kring skolan var nöjda med återvinningsstationerna. Undersökningen lämnades därefter in till kommunen. I arbetet kring ordningsregler och likabehandling så kan eleverna själva göra arbetet med att undersöka åsikter, uppfattningar, mm. Vid ett tillfälle undrade tre av mina elever varför ungdomar inte använder reflexer (vintertid). De skapade en enkät och frågade 200 elever på skolan om de använde reflexer, och om inte, varför. Detta ville sen eleverna driva vidare genom att kontakta skolan om de ville ge eleverna gratis reflexer med skolans logga, med elevernas undersökning som underlag. De tog tom kontakt med Hammarby fotbollsklubb och var där på möte!

Ett exempel på hur jag försöker undvika att göra sådant som eleverna själva kan göra är när eleverna ska redovisa. Tidigare har jag styrt om i klassrummet, möblerat om, fixat med tekniken. De har suttit och tittat på eller väntat utanför. Varför, det är ju deras redovisning? Nu kontrollerar jag att klassen har en gemensam idé om vad som gäller när man redovisar, jag frågar hur det bör vara möblerat. Sen delar jag ut ansvarsuppgifter till några elever och går och dricker en kaffe. (Det är vad jag säger, men egentligen står jag och trycker utanför lektionssalen och är jätterädd att de inte ska göra något, men hittills har det aldrig hänt) Jag upplever att eleverna är mer trygga och på bättre humör när de själva har fått bestämma möbleringen och vad som gäller inför en redovisning. Dessutom har jag bevisat för dem att jag litar på dem och deras kompetens vilket skapar ett mycket bättre klassrumsklimat.

Idag försöker jag tänka mig in i rollen som en elev som helst av allt hade velat vara hemma i soffan när jag kommer in i klassrummet. Hur ska jag få upp eleven ur soffan, intressera sig och engagera sig i undervisningen? Detta är ju något som reklamvärlden blivit experter på, att sälja dig något som du inte visste att du behövde. Jag funderar mycket på hur jag kommunicerar lektionen, hur jag startar upp den, jag försöker skapa förväntningar och förståelse för syftet. Jag försöker helt enkelt ”pitcha” lektionen för dem. I skapandet av den pitchen måste jag själv vara helt säker på syftet, och konkretiserar innehållet och sätter det i sammanhang. Det är inte det enklaste, men att försöka förklara vad vi ska göra och varför på ett mycket kortfattat och intresseväckande sätt gör att jag tvingas välja bort vissa delar som helt enkelt är inte är relevanta (fast jag själv tycker att de är intressanta). Även ”storytelling” fungerar riktigt bra, helst av någon extern person som har en koppling till det vi ska fokusera på.

I nästa inlägg berättar jag om hur jag gav upp som lärare eftersom jag inte lyckades få dem intresserade av att lära om de svåra samhällsproblemen vi idag möter (jag är samhällskunskapslärare) och hur jag hittade ny motivation genom det sociala entreprenörskapet.

Lärarbubbel! När? Var? Hur?

Under 2015 introducerade vi Lärarbubbel!

Lärarbubbel riktar sig till dig som arbetar med barn och ungdomar och som vill engagera för en bättre värld. Vi (Unga Sociala Entreprenörer) bjuder på en inspirerande kväll med intressanta föreläsningar och workshops, bubbel och kanapéer. Allt är gratis, för vårt syfte och mål är att stötta lärare att förändra världen till det bättre.

Nu vill vi veta vad du tycker! Hur ska vi utveckla våra Lärarbubbel? Kan vi även hitta andra sätt att stötta lärare och andra som arbetar med barn och ungdomar på? Ge oss ett par minuter av din tid och fyll i den här enkäten så hoppas vi kunna ge tillbaka i form av ett än mer inspirerande 2016!:

http://goo.gl/forms/fhCJ9XmBNN

Att resa med elever

– enteprenöriellt lärande när det är som roligast!

Det som kanske är den största lyckan för en lärare är att se när sina elever växer, mognar och blommar ut till de fantastiska, ansvarsfulla och visa personer som de faktiskt är.

En elev jag aldrig hört tala har höll tal inför en hel by och tackade dem av hela sitt hjärta, en annan berättade för publiken att hon aldrig känt sådan kärlek och värme förut. Han som inte verkar bry sig så mycket om skolan stod framför lågstadieeleverna och bad dem studera hårt och satsa på utbildning. Hon som är så blyg så att hon vägrat varje tillfälle att prata inför klassen dansade själv framför hundratals människor som klappade händerna i ren förtjusning över att hon dansar så bra. Eleven som nästan inte fick följa med för att hen inte visat ansvar, men som nu tog ansvar över hela gruppen och råddade om så fort det blev ett problem. I ett land långt söder ut stod mina förut så ofokuserade och osäkra elever framför publiken och höll vackra tal på engelska, de dansade, sjöng och skrattade. De följde artigt runt i byarna frågade så om seder och traditioner och ville se allt och pröva på allt. De bjöd på sig själva visade hur man dansar små grodorna framför gymnasieelevernas stora förtjusning. Vi lärare var bara skuggor i bakgrunden som med en och annan tår i ögonvrån fick se våra elever blomma.

Det var Grillska gymnasiet Stockholm och Grillska gymnasiet Uppsala som reste till Senegal den 28 november till 7 december för en studieresa där vi fokuserade på de globala hållbarhetsmålen, och självklart var rätten till utbildning vårt största fokus.

Emilia

Biträdande rektor Emilia Ramsin Barlas på Grillska Liljeholmen överlämnar skolmaterial och fotbollar till en grundskola utanför Thiés.

 

Vi besökte små byskolor ute på landet och fick lära oss om hur grundskoleutbildningen kunde se ut ute på landet. Lärarna var så otroligt engagerade och rektorerna visionärer. Vi överlämnade fotbollar och utbildningsmaterial och fick ett varmt välkomnande med sång och teater.

Men det som våra elever uppskattade mest var besöket på en stor gymnasieskola med 3200 elever. Utbildningen i Senegal är gratis till 16 års ålder så gymnasiet är ingen självklarhet. Dessutom har Senegal skurit rejält i utbildningsbudgeten och de lärare och rektorer vi träffade är besvikna och kämpar mycket hårt för att bibehålla en god standard. Våra elever fick sitta med på lektion och fick perspektiv på sin egen tillvaro.

20151203_123015

Tillbaka i klassrummet

I en sal med kala väggar och trasiga bänkar fick 50-60 elever plats. Framför den svarta tavlan stod läraren och gjorde allt för att utbildningen skulle bli så praktisk som möjligt. Han undervisade genom diskussioner, rollspel, teaterspel där eleverna kunde bearbeta samhällsfrågor, kultur och natur. Utbildning anses vara mycket viktig och eleverna studerar hårt. De senegalesiska eleverna vars modersmål är Wolof har undervisning endast på franska. Ändå tyckte våra elever att de senegalesiska elevernas engelska var bättre än deras egen. Efter en gemensam lunch där de senegalesiska eleverna berättade om hur det är att vara ung i Senegal, om hur man ser på framtiden hade de redan hittat fram till våra elevers hjärtan som sen inte ville separeras ifrån dem. Eleverna bytte kontaktuppgifter och är nu vänner på Facebook.

red engklass.jpg

Vi lärare fick möjlighet att prata med de senegalesiska lärarna, hur deras arbetssituation är, hur de ser på pedagogik och hur det står till med den Senegalesiska skolan. Jag själv blev lyckligt medveten om hur långt de utvecklat det entreprenöriella lärandet och hur självklart man pratar om det; ”eftersom det är så eleverna lär sig.”

Ja visst är det så vi lär oss! Genom att göra på riktigt! Med oss hem från Senegal har vi inte bara ny kunskap och nya insikter, lärt känna andra och sig själv bättre, vi har alla utvecklat förmågor som vi tidigare inte visst vi hade, vi har kommit varandra närmre, visat sidor som de andra aldrig tidigare sett. Och vi sett exempel på hur man utvecklar och förbättrar ett samhälle och fått nytt hopp om en bättre värld!

tostan

Resan blev än mer givande eftersom organisationen Tostan hjälpte oss att komma ut i byar och se hur utbildning kan leda till en positiv samhällsutveckling. Att ordna en kontakt Tostan är svårt, men väl värt mödan att försöka eftersom eleverna då får se hur en organisation arbetar ute på fält. Organisationerna är väl förankrade i samhället och kan hjälpa eleverna att förstå lokala och globala utvecklingsfrågor. De blir en nyckel till ny kunskap, kultur och till människorna. Jag är dem evigt tacksam för att de gav oss denna möjlighet!

 

Tankar kring studieresor

De tankar jag för med mig hem är hur vi på bästa möjliga sätt kan binda in undervisningen i resan. En resa till ett utvecklingsland kan antingen vara en didaktisk skattkista eller något mycket dyrt som förstör planeringen. Här måste vi lärare samarbeta och vara mycket tydliga mot varandra och eleverna syfte och mål med resan och är med och utvecklar den.

Hur mycket kan eleverna vara med att planera? Eleverna kanske själva kan vara med och staka ut planeringen och söka kontakter. Ju mer involverade de blir, ju mer engagerade blir de. Denna gång samlade eleverna själva ihop pengar till sollampor som skulle användas ute i byarna, de samlade även ihop skolmaterial, fotbollar, mobiler och andra gåvor till de byar vi besökte. Detta var något som höjde deras engagemang enormt, särskilt då de såg vart sakerna tog vägen och hur de skulle användas.

Att knyta resan till en organisation är en fördel. Ofta hänger det på en eldsjäl om resan blir av eller inte. Om studieresorna ska bli ett permanent inslag i utbildningen så borde ansvaret läggas på en organisation istället för en individ. Om man inte har en lärare som delvis är anställd för att söka stipendier så bör resekostnaderna finnas inom programmets budget. Resestipendier finns att söka på UHR.se. Här får du även fler praktiska tips. http://www.utbyten.se/sv/Program/Hitta-ratt-program/

Det händer så mycket i ett annat land, intrycken och känslorna är många. Var tar eleverna vägen med alla sina frågor? Kanske finns det missuppfattningar, de kanske har frågor, de har kanske känt sig oroade. Det kan vara mycket viktigt att eleverna får tid att samlas och reflektera över dagen efter middagen. Kanske eleverna kan ta ansvar för mötet olika dagar?

Vi bloggade förstås. Men tekniken var inte på vår sida. Vi märkte snart att Facebook var enklare och snabbare på att ladda upp bilder och text. Kanske det är ett alternativ till blogg ifall internetuppkopplingen är osäker? Nu hade vi hade tur som hade intresserade lärare på hemmaplan som tog bilder och text från Facebook och lade upp på bloggen. Vilka fler sociala medier hade passat bra, kanske Instagram?

När bör studieresan ske? Kanske sista året inte är en så bra idé? Eftersom det är en sådan stor satsning av skolan så kan man med fördel arbeta vidare med resan som grund nästkommande skolår, då med förhoppningsvis mognare och insiktsfullare ungdomar. Här skulle sociala entreprenörskapsprojekt passa utmärkt. Kolla in ”tänk globalt agera lokalt” t.ex. https://ungasocialaentreprenorer.se/2015/01/25/tank-globalt-agera-lokalt/